Vad är värst – en regim där vem som helst får tycka och trycka vad som helst eller en regim där allt måste genomgå statlig censur och där minsta skymf mot religiösa dogmer straffas mycket hårt? Det är det valet vi står mellan nu när krisen kring Jyllands-Postens publiceringar av tolv karikatyrer på profeten Muhammed blossat upp ordentligt.
Jag förstår inte varför svenska muslimerna blandar sig i konflikten NU, och speciellt att de uppmanar de som känner sig kränkta att bojkotta danska varor?! De har vetat om dessa bilder ända sedan de publicerades i september. Att de väljer att hoppa på tåget nu tyder bara på att de spelar som marionetter efter Fatahs valnederlag i Palestina. Att islam förbjuder teckningar av profeten Muhammed är inget som ett sekulärt land skall bry sig om. Statsstyrd religion har ingen plats i ett sådant samhälle utan betraktas enbart som en privat angelägenhet. Och var skall gränsen dras? Om någon ritar en streckgubbe och säger att det är Muhammed, är det förbjudet också och muslimerna känner sig kränkta? Räcker det bara att någon benämner teckningen som Muhammed för att muslimer skall känna sig kränkta? Uppenbarligen.
Och vart har det svenska stödet för Danmark funnits? Det har vart mycket tyst från svenskt håll när det gäller att försvara yttrandefriheten. Visst, Göran Persson har gått ut och sagt att han minsann skulle hanterat situationen mycket bättre. Hmmm, jo, vi har ju sett prov på det under tsunamikatastrofen. Sverige brukar normalt se sig själv som yttrande- och pressfrihetens förkämpe på den globala arenan. Men nu är det tyst, tyst, tyst. Vänsterbloggare däremot häver ut sig den ena dumheten efter den andra om Danmark generellt, och inte allt för sällan drar likhet mellan Danmark och rasism samt främlingsfientlighet. Något som är en HÖGST tveksam slutsats (Sverige har ju exempelvis mycket större problem med nazister och deras demonstrationer än Danmark). Att DF har en, i svenska ögon, kontroversiell flyktingpolitik är inte så konstigt. Det är väl egentligen bara i Sverige som det är tabu att prata flyktingpolitik och de som gör det stämplas automatiskt som rasister. Venstre och Konservative, som utgör den danska regeringen, delar inte DFs flyktingpolitik. Att som Jan Guillou gå ut i TVoch påstå att Anders Fogh-Rasmusen inte ber om ursäkt beror på att han vill stryka en främlingsfientlig väljarkår medhårs är alltså lika absurt som om någon påstår att Guillou är en borgerlig väljare.
